1.    UKONs skitjobbiga diktjag är:

a)     ett uttryck för den gemensamma mänskliga själen, dess konstigheter, glädje, sorg, blyghet och ilska. Det gestaltar ett inre universum vi alla är fruktansvärt rädda för, som vi inte vill känna igen men aldrig kommer undan.
b)    ett sätt att irritera läsaren genom att få honom/henne att återuppleva de värsta samtalen han/hon har haft i sitt liv. Det påminner om våra släktingar/vänner som inte är riktigt andligt friska och kanske borde få hjälp, istället för en inbjudan till alla familjefester där de kan förstöra allt för oss andra, hela jävla tiden.
c)    en projicering, där UKONs innersta själ blottar sig för läsaren i hopp om förlåtelse från samhället för sina plågsamma uppföranden.
d)    ett bevis för att UKON är en galning som inte borde vara psykolog, utan snarare patient, att han borde lobotomiseras så snart som lobotomisten har tid.

2.    När UKON, i Värdetautologin, skriver: "Jag slog ihjäl honom för han såg ut som en balkong", då menar han:

a)    att diktjaget, på grund av sin grundläggande jalousi mot alla som har det bättre än han, har svårt för att acceptera dom som har en bättre utsikt över världen än vad han har (som från en balkong). Det är ett sätt att uttrycka avundsjuka och det ramas in av UKONs behandlingar av värde. Diktjaget känner sig mindre värt än den som har tillgång till en balkong – poetiskt omvandlat till en metamorfos: En dag vaknade Gregor Samsa och upptäckte att han hade blivit en balkong. DVS: Hänsyftning (allusion) → Allegori → Katastrof → Mord.
b)    en hänvisning till Freuds teorier om drömmar ovanifrån och nedanifrån (UKON är utbildad psykolog). Jag citerar The Dream Frontier av Mark J. Blechner:
 
                                 
Balkongen står ovanför diktjaget (och ovanför läsaren, som står ovanför diktjaget). Diktjaget tittar upp, drömmer upp, medan offret (den dödade) drömmer ner. På sätt och vis är det hans egna energiska relationer som har dödat honom.
c)    att det är roligt att säga något oväntad. Att man ibland bara får skratta åt dikter. Det är surrealism, det är Freudism. Inget mer, inget mindre.
d)    att UKON en gång högst troligen dödade en patient som trodde att han var en balkong. Han hade kanske till och med planterat blommor i krukor på sina handleder och satt upp ett klädsträck tvärs över bröstet.

3.     UKON citerar regelbundet tyska poeten Hölderlin. Det gör han därför att:

a)    han vill sätta in dikterna i ett större sammanhang. Han vill att vi ser att känslorna han gestaltar inte är bara hans, inte bara våra, utan har en plats i den stora europeiska historien och världslitteraturen. Att vi alla är människor, att vi har varit människor hela tiden och kommer att förbli människor. Se sida 39: "Det jag skriver har någon annan redan skrivit". UKON försöker kanske bli en coverpoet?
b)    en liten del av vad UKON vill säga har redan varit sagt och om han skulle säga om det skulle han känna sig som en plagiator, en som medvetet använder andras idéer och låtsas som om han kom på dom själv.
c)    han tycker att Hölderlin är en suverän poet som borde få mer uppmärksamhet inom den samtida poesin. Han tycker att det borde komma ut ett specialnummer av Boklördag enbart om Hölderlin och att det borde organiseras en Hölderlin-dag på alla svenska bibliotek, en gång i veckan eller oftare.
d)    han vill visa hur bra han är på att citera Hölderlin, hur han intresserar sig för klassisk litteratur, samtidigt som han sätter in sig själv i sammanhanget: UKON och Hölderlin, Hölderlin och UKON, sitting in a tree, K-I-S-S-I-N-G.

4.     Angående citatet här ovanför: UKONs diktjag tycker att:

a)    även om saker (språk, djur) försvinner, dör och aldrig kommer tillbaka fortsätter livet, och det är ju toppen, det går inte att förneka. Det skulle vara mycket tråkigare om diktjaget skulle tappa sin förmåga att fantisera, att hoppas på ett riktigt bra sexualliv, bara för att Stellers sjöko inte finns längre. Dessutom skulle poesiböcker inte vara lika roliga utan fantasi.
b)    det är roligt med konstiga och ovanliga substantiv. Och sex, det låter också roligt, men på ett annat sätt än konstiga och ovanliga substantiv.
c)    områderna (organismer, språk, sex) gestaltar Freuds treenighet: Detet, jaget och överjaget (kritikern citerar nu wikipedia):
1.    Jaget betecknar den psykiska instans som medlar mellan detets krav på omedelbar driftstillfredställelse och överjagets sociala normer. DVS. jag → organismer.
2.    Överjaget betecknar den psykiska instans som innehåller socialt medierade lagar, regler och konventioner. DVS. överjag → språk.
3.    Detet betecknar den psykiska instans som representerar drifter av evolutionärt ursprung, exempelvis självbevarelsedriften och fortplantningsdriften. Den är våra impulser och drifter, de sexuella och aggressiva. DVS. det → sex och fantasi.
Organismer och språk försvinner, men sex (liksom fantasi) lever och producerar nya avkommor. Nya organismer och nya språk. Därför är sex och fantasi toppen.
d)    det är värt att försöka chocka läsaren genom att ge en bild av världen där det som egentligen är värt någonting (liv och tanke, organismer och språk) försvinner medan idioter som endast tänker på sina egna nöjen överlever.

5.    På sida 35 har UKON skrivit: "Jag tror inte på ett enda ord, jag tror bara på alla ord tillsammans." Med detta menar han:

a)    att orden är meningslösa när dom står utanför sitt sammanhang. När dom tagits ur sina kulturella, politiska, sociala, patafysiska och grammatiska sammanhang går dom inte längre att tro på, för dom är värdelösa, meningslösa, oanvändbara och till och med tråkiga och ointressanta.
b)    att tron på ORDET (som förekommer utan undantag endast i kristen mening) inte har någon plats inom litteraturen. "I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud." UKONs diktjag tror inte på detta ord. Det får en också att tänka på Tao Te Ching och substantivets flertal: "My words are very easy to know, and very easy to practise; but there is no one in the world who is able to know and able to practise them." Detta är grymt djup filosofi och inte alls som kristendomens förenklingar.
c)    att det enda ordet är alltför kort och att man därför behöver flera ord, åtminstone en mening, för att kunna ta vad som sägs på allvar. Exempel: Sjöman vs. Sju skönsjungande sjuksköterskor skötte sjuttiosju sjösjuka sjömän på skeppet Shanghai.
d)    att han inte orkar läsa men tycker att orden ser snygga ut på sidan, nästan som en bild.

6.     Andra delen i boken heter Barndomen, men boken själv heter Barndomstolen. Vad är skillnaden mellan barndom och en barndomstol?

a)     Barndom är när man är liten. Från att man föds och tills man blir tonåring (fjortis). Enligt google vill 84,7% av Aftonbladets läsare att barn under 15 år skall kunna straffas i en speciell barndomstol. "Jag tycker att man ska utreda förslaget, vi kan inte ha det som i dag när ingenting görs för de här ungdomarna," säger KD-politikern och advokaten Pether Althin till Aftonbladet. DVS barndom är ett barnsligt tillstånd och barndomstol är när man får barnsliga idéer och uttrycker dom i tidningarna.
b)    Barndom är en villkorlig dom som alla måste försöka överleva. Det kan bli jobbigt ibland, speciellt om man har jobbiga föräldrar. Barndomstol är dom som har bestämt att man ska bli barn (födas) och dom som får bestämma hur länge man förblir barn. DVS ens jobbiga föräldrar.
c)     Barndom är ett betyg för det som är nytt och inte har blivit vuxet, inte mognat och etabliserats. Exempel: ett program från radions barndom. Barndomstol är dom som bestämmer vilka låtar som ska spelas.
d)    Barndom är dom barnen. Barndomstol är vad dom sitter på.

7.     Elefanters havandeskap är 22 månader. Hurt stort skulle barnet bli om det var elefant:

a)    2.250 centimeter och 656 kilo.
b)    15 kilometer och tjock som en julegris.
c)    120 kilo och 180 centimeter.
d)    Det blir inte större än det hade blivit som männskobarn, eftersom det sägs redan i första meningen att det föds efter sju veckor. Det skulle alltså komma 60 veckor för tidigt. För att underlätta elefantens andning ges surfaktant via en tub i luftstrupen direkt ner i lungorna.

8.    Vid slutet av boken har UKON skrivit: "Om man alltid talade med barn och om barn så vore det meningslöst att uppfatta barn som någonting speciellt." Med detta menas:

a)    eftersom barnet blir universums centrum blir det normen och behöver inte ett speciellt namn, ett eget substantiv. Liksom kvinnan (enligt Simone de Beauvoir) är det andra könet blir vuxenheten den andra åldern och därför blir vuxna speciella, utomordentliga, medan barnet blir typiskt och inomordentligt.
b)    det blir lätt enformigt (monotoniskt / monomaniskt) när man inte har något att prata om förutom barn, blöjor, amningskupor, uppfostran, mer blöjor, hur snabbt dom växer och hur otroligt duktiga dom är, mer amningskupor och sängläggningsritualer. Den enda lättnaden blir när man pratar med barnet: googidigoo burruburru pöff pöff samt tillhörande konstiga miner och grimaser. Det beteendet är universalt och inte alls speciellt, det gör alla föräldrar och alla vänner och släktingar.
c)    man borde inte tycka att barn är speciella bara för att dom är barn och bara för att man pratar med och om dom hela tiden.
d)    barn, barn, barn, barn, barn, barn, barn, barn – håll käften! Vi kräver ett uppehåll! Vi strejkar!

9.    Alla kan vara sams om att citatet här ovanför är hemskt roligt. Men varför finns det då inte flera rim i boken? Varför undviker UKON detta poesins verktyg, om han är så bra på det? Och vad betyder rimen egentligen?

a)    UKON tycker egentligen att rim är pinsamma och han har rätt. Rimmen är roliga precis på grund av deras pinsamhet och hur sällan dom förekommer. Rimmets mening är att det är roligt med barn som har snopp och ännu roligare om det har två snoppar. Citatet är högst antifeministisk men döljer det på ett snyggt sätt (genom rim och ironi).
b)    UKON är egentligen inte alls bra på rim, det ser man i och med att andra verser i boken inte alls rimmar. Men han respekterar rimkonsten och när han kommer på ett bra rim är han inte rädd för att använda det. Rimmets mening är att man ska vara glad över sina barn, speciellt när dom är många eller har snopp.
c)    UKON, det är skitkul. Du borde rimma oftare! Mer, mer, mer! Fyrfalt hurra!
d)    Tjolahopp är inget ord. Det går inte att förstå, det är meningslöst. Rim är tråkiga och borde inte finnas i den samtida poesin.

10.     Jag tycker att Barndomstolen borde få X många stjärnor eftersom:

a)    4 stjärnor, eftersom boken är helt fantastisk!
b)    3 stjärnor, eftersom UKON är både snygg och intelligent.
c)    2 stjärnor, eftersom boken är för lättläst / för svårläst och inte alls lika rolig som den verkar.
d)    1 stjärna, eftersom UKON är ful och dum.